Musik

Genrer:

Progressiv rock

Övrig Pop, Rock & diverse

Jazz

Folk & Worldmusic

Klassiskt

 

Oregon

En spännande kvartett med klassiskt skolade jazzmusiker, som har sitt ursprung i "Paul Winter Consort".

Den udda instrumenteringen ger exotiska stämningar åt musiken.

 Den främsta kompositören, Ralph Towner är virtuos på klassisk gitarr och 12-strängad gitarr, men också en utmärkt pianist.

Paul McCandless spelar oboe, basklarinett och någon gång även andra blåsinstrument. Oboen kan ge en klang både av klassisk musik och överjordiska världar. Han

Collin Walcott spelade oftast tablas eller sitar, båda indiska instrument, vilket ger en etnisk klang åt musiken. Även hackbräde och tumpiano spelade han.

Glen Moore spelar kontrabas och i något fall piano.

Stilarna har varierat en del genom åren. Första perioden, Vanguard-åren 1970-1978 har mest etnisk karaktär, eller skall man kanske kalla det "Music of Another Present Era". Det är en ganska bra beskrivning av deras musik som skapar fantasier om andra världar som inte är på andra planeter, inte heller riktigt sagovärldar, men heller inte riktigt hör hemma i något land i vår värld.

78-79 har stilarna glidit något i en lite modernare riktning.

1983 experimenterade de på "Oregon" med en mer meditativ inre värld.

Men redan samma år kom ett nytt album då de åter landade i denna yttre värld med piggare och jazzigare musik.
Collin Walcott dog då i en tragisk trafikolycka och det dröjde några år innan nästa album. "Another Present Era" fanns inte längre.

1987-92 tog de in Trilok Gurtu, en indier som kunde spela både tablas, vilket bevarade en viss indisk etnisk touch, men han spelade också trumset och percussion. Hans inträde gav en ny klang i en del av deras musik. De kunde nu vara lite tuffare eller rockigare i en del låtar.

Under en period som trio 1993-95 saknades något i deras musik. De lyckades inte skriva nya intressanta melodier. De bästa låtarna från dessa båda album hade de redan spelat in tidigare.

1996 utökade de gruppen med två slagverkare. Om det var deras förtjänst att de lyfte igen vet jag inte, men "Northwest Passage" är ett utmärkt album. En av slagverkarna, Mark Walker har stannat i gruppen sedan dess.

 

 

 

 

Oregons officiella website:
www.oregonband.com/

Ralph Towner

Offciell website:
Paul McCandless

 


Mark Walker, Paul McCandless, Glen Moore & Ralph Towner


Our First Record 1970

Lugnt och skönt album, ett av deras mest lättillgängliga. Många och ganska korta låtar.
Det först inspelade albumet, men utgivet först omkring ett decennium senare, när Oregon hade lämnat skivbolaget Vanguard, som gav ut detta album.


Music of Another Present Era 1972

Spännande avantgardistiskt album, ett av deras mest svårtillgängliga. Kräver ett öppet sinne och många lyssningar. Med tiden ger det utdelning.
Många och korta låtar.


Distant Hills 1973

I huvudsak lugnt och vackert album, som även innehåller ett par improvisationer, som naturligtvis är mer svårsmälta.
Få och ganska långa låtar.


Winter Light 1974

En medelsvår skiva, som utan alltför stora kontraster rör sig mellan det vackra och det utjazzade.


In Concert (Live) 1975

En visserligen något blandat och bitvis svårtillgänglig liveskiva, men som innehåller sådana höjdpunkter att det stundtals är mästerverk.


Together 1977

En liveskiva med Elvin Jones på trummor. Ganska svårtillgänglig, och inte på topp, men innehåller spännande ögonblick för Oregonälskaren


Friends 1977

Lite ojämnt album, med ett par tveksamma låtar, men även bra låtar.

Violin 1977

Gruppen gästas av den polske violinisten Zbigniew Seifert.
Jag har ej lyssnat in den riktigt ännu, men den förefaller ojämn. Den har höjdpunkter, men en hel del svårsmälta delar, ibland direkt störiga delar.


Out of the Woods 1978

Mycket bra album. Flera vackra låtar med färgtonen angiven på sedvanligt vis av Colin Walcott's sitar eller tablas och Paul McCandless' oboe. En liten rolig gospelassocierad pianokrumelur av Ralph Towner och det hela krönt av en underbar cover på Jim Pepper's Witchi-Tai-To.


Moon and Mind 1978

Oregons sista album på Vanguard. Ett utmärkt album med lite olika stilar, var en bra på sitt sätt. Paul McCandless bedövande vackra smycke "Moon and Mind" vinner skönhetstävlingen, men Ralph Towners hjärtskärande melankoliska pianostycke med stråkar, "Dunvegan", står inte långt efter. Men man blir också uppiggad av de enkla folklåtarna "Rejoicing" och "Dust Devil".


Roots in the Sky 1978

Albumet presenterar en delvis lite ny stil. Bättre ljudteknik ger en bättre dynamik, en bättre attack i tonerna. Det låter klart modernare än tidigare. Det etniska draget finns där, men med en annan klang. Detta album är lite experimentellt på ett nytt sätt.


In Performance (Live) 1979

På detta livealbum, som var en dubbel-LP, har gruppen tyvärr valt få kompositionsmässigt starka låtar. Det gör albumet något blekt, men fortfarande bra.


Oregon 1983

Gruppens debut på skivbolaget ECM görs med en ny stil, mycket mer experimentell och samtidigt meditativ. Mer anknytning till modern "klassisk" musik än någon gång tidigare. Ett par låtar är starka, men annars har melodi fått en mycket undanskymd roll på detta album. Stämningar och collage står i förgrunden.


Crossing 1983

Gruppen är kvar på ECM, men återvänder till mera jazzig musik, vilket får anses vara en välsignelse, då deras förra album känns mest som ett experiment. Här skapar de åter härlig musik.
Colin Walcott dog i en trafikolycka efter inspelningen av detta album och det är därmed slut på bl a sitar i Oregons musik.


Ecotopia 1987

Ojämnt album som blandar tidigare stil färgat av McCandless vackra oboeslingor med låtar dominerade av synt spelad av Ralph Towner och ett traditionellt trumset spelat av Trilok Gurtu, som ger en ny dimension åt gruppen, främst i "Twice Around the Sun" och "Ecotopia". Dessa båda känns enklare och tuffare, "rockigare" än Oregon någonsin gjort tidigare. Bättre är dock den utmärkta "Innocente" och den undersköna "Zephyr".


45th Parallell 1988

Ett strålande album med både vackra melodier, spännande melodier och lite häftiga låtar med Trilok Gurtus dynamiska trummande. Höjdpunkter är bland annat "Hand in Hand", "Beneath an Evening Sky" och "Les Douzilles".


Always, Never and Forever 1992

Mycket bra album med åtminstone en del riktigt starka melodier.


Troika 1993

Välspelat och bra, och med utmärkt ljudkvalitet, men melodimässigt svagt album. Det känns något mer introvert än vanligt. Lite oinspirerat.
De har här valt att fortsätta som Trio.


Beyond Words 1995

Innehåller ganska många starka melodier, men helheten dras ner av att oboeisten Paul McCandless här stundtals använder sopraninosax, och den låter vasst och oangenämt, inte alls så vackert som när han spelar oboe.

Northwest Passage 1996

Mycket bra album med många starka låtar och mycket snyggt sound. De har här också tagit in två nya slagverkare.


Prime 2005

Fin inspelning, men de flesta melodierna fångar inte. Inledningsnumret "If" är en pigg och trevlig låt med "hook". "Tamurriata" är en intrikat snabb melodi med virtoust gitarrspel. En suggestiv "Cleguerec" klingar lite japanskt. I övrigt en tråkig platta för att vara Oregon, i likhet med "Troika".

   
     

Till Anders Agetorps personliga hemsida