Renovering
påbörjad:
Jan-Erik Björn
högg 4 stycken 5 meter långa tallar i sin skog och
levererade dem våren 2011.
Anders skalade och
hyvlade till dem så att de blev någorlunda raka och
jämna i formen.
|
Stockarnas ändar ställdes i en blandning av
tjära, linolja och terpentin som
impregnering.
Ena änden hissades upp med rep och linblock
medan andra änden stod i en liten spann med
tjärblandningen i ett antal timmar för att
det skulle sugas upp en bit in i stocken.
|
Alla stockändar
färdigimpregnerade. Lutade mot stockarna står de två
specialtillverkade kärror Anders svetsade ihop för några
år sedan, med det enda syftet, att kunna frakta
stockarna genom skogen till backstugan.
6/8
2011 började vi på riktigt med renoveringen och då rev
vi av det gamla taket från backstugan.
Anders fick hjälp av Benjamin och Debora Strömberg och
Samuel Agetorp.
Mossan och jorden
vilade på korrugerade plåtar som fick bräckas loss.
Plast i flera lager låg över
nocken och fick skäras igenom för att man skulle kunna dela på
plåtarna.
Lättviktige Benjamin var modig och
stod på taket.
En liten, men stark spade var
värdefull i arbetet med att dela av bitar av mossan på
taket. Vissa takplåtar var för tunga att flytta med all
mossa kvar.
Granrötter hade vuxit in i takets jord och höll ihop de
olika delarna av taket som en armering. Här är en av de
grövre rötterna.
Baksidans tak borta. Till höger
ser man att takbrädornas ändar gick ända ner i marken,
och ruttnade naturligtvis då.
Vid första dagens slut såg det ur
så här. Båda taksidor borta.
De
kommande dagarna fortsatte Anders och Marianna med att
gräva ur jord och grus kring grunden. Vi fann att det
inte fanns så mycket som var värt att kalla grund. Det
var mest stenar i jord och grus, med vissa partier som
Mariannas bror Per hade murat på 70-talet. De murade
partierna av innerväggar var de till synes stadigaste
delarna av stugan.
Gavelväggarna var mycket tunna och opålitliga, med
dåligt stöd underifrån, så de skulle lätt kunna rasa av
lite rörelser.
Anders och Elias eller ibland Marianna grävde fram och
baxade stenar till grunden, för att stötta de befintliga
murarna och försöka byta ut en del grus och jord mot
stenar, för att ge frosten mindre chans att rasera
grunden.
13/8 2011 Var det dags att frakta takbjälkarna till
backstugan. Vägen var lite kortare och rakare genom
grannen Anton Petterssons skog. Per Garnegård tog dem
med sin traktor till Antons tomt för vidare transport
för hand med mina kärror.
Daniel Nyman och
Anders i varsin ände av en bjälke.
Per och Daniel med en bjälke. Benjamin tittade också
förbi och hjälpte till lite.
Daniel kände sig som
Bamse efter flytten.
Lite kul skall man
ha! Per och Benjamin.
Under
några veckor fick backstugearbetet stå tillbaka för
arbetet med Mariannas bok "Helande trädgård"
Men ibland arbetade Anders med lite murning, så att
muren skulle hålla ihop och kunna bära takbjälkarna.
Anders tjärade bjälkarna och Marianna och Anders lade så
småningom upp bjälkarna på plats. Dock bara provisorisk
placering, eftersom murarna var långtifrån klara.
18/9 2011 Hjälpte Michel Bouchard Anders med lite
murning. Det är skönt att inte vara ensam med arbetet!
30/9 2011: Alexander Gunnarsson och Elias
hjälpte Anders att flytta några stenar till att bygga
upp det sista hörnet av backstugans grund, så att alla
bjälkarna har någon mur att vila på.
Denna sten innebar en
tuff kamp
1/10 2011: Michel Bouchard hjälpte Anders och
Marianna att bära takbrädor till backstugan, mura lite
på grunden mm.
Anders
skogsstigskärror kom väl till pass igen
Anders började spika på takbrädorna, med bistånd av
Michel och Marianna.
Grannen Anton kom och
inspekterade snickeriarbetet.
Marianna städade runt stugan.
8/10 2011: resten av takbrädorna spikades på.
Platonmattan klipptes sedan till 2 lagom långa bitar.
14/10 2011: Platonmattan spikades på. Elias
hjälpte Anders i början, så att vi kunde sträcka plasten
lite innan vi fäste den.
15/10: Platonmattan klipptes till runt skorstenen,
och Anders fortsatte att fästa den.
Platonmattan är inte vacker, men
så skall den heller inte synas. Den hindrar regnvatten och fukten
från jorden ovanifrån att blöta ner takbrädorna. Fukt som kommer
underifrån via luften och eventuellt kondenseras på mattans
undersida, kan sedan rinna ner på brädorna, men då ligger inte
plasten direkt emot brädorna, utan vattnet kan rinna i luftspalten
på 6-7 mm mellan plasten och brädorna. Och luft kan cirkulera där.
Det borde förhindra att brädorna möglar och ruttnar.
Närbild av en
takbrädände med platonmatta på toppen.
5/11 2011: Nockplåtar måttbeställda och hämtade.
Överst har de en luftkanal, för att förhoppningsvis
bidra till att ventilera ut fukt.
Ett hål i platonmattan skars ut till takfönstret. Sedan
måste även takplåtarna klippas till att passa runt
fönstret.
Per Garnegård bidrog
med fina och rejäla ekbrädor till vindskivor.
12/11 2011: Dessa fästes och tjäras. De sitter
fast på en mindre bräda, som platonmattan är uppvikt
emot.
På toppen av vindskivorna sattes fast måttbeställda
vindskiveplåtar av obehandlad stålplåt, som kommer att
rosta. Eftersom det kanske kommer att synas lite av dem
är det lämpligt att de får rosta på ytan. Det ser mer
tidsenligt ut och smälter även bättre in färgmässigt mot
de tjärade brädorna. De spikades med järnspikar som ser
smidda ut. De kan också tänkas synas.
Kanterna på nockplåtarna klipptes till så att de passar
till mot vindskiveplåtarna, och på mitten klipptes de
till kring takfönstret. Nockplåtarna skruvades fast.
Takfönstret glasades
med slagtåliga plastglas, som vi fått som sponsring av
företaget
Hammerglass. Vi använder dessa plastglas för att
inte älgar skall kunna trampa sönder glasen och skära
sig och falla ner med ett ben i fönstret. Anders kittade
fast glasen med linoljekitt hemma i köket.
15/11 2011: Platonmattan är hal, så för att inte
mosstuvorna skall glida av taket lade vi hönsnät över
taket, som håller tuvorna på plats. När inte hönsnätet
räckte tog vi fårnät.
Marianna och Anders hjälptes åt att täcka taket. De
gamla plåtarna med all den gamla mossan låg runt stugan
i väntan på att återanvändning av mossan. Vi fick dela
upp flaken i mindre bitar, som gick att flytta, och
sedan pussla ihop det på taket, fast inte precis så som
det låg förut.
Nätet ligger över
nocken, så att de båda taksidorna av mossflak håller
fast varandra.
När de gamla plåtarna med mossa tömts på mossa kunde vi
äntligen ta bort dem från marken runt om, så att
grönskan under plåtarna får chans att återhämta sig. Och
Marianna städade förtjänstfullt kring stugan så att det
började se prydligt ut igen.
Över takfönsterhålet fick en plåt ligga tillfälligt och
hindra att det regnar in, tills själva fönstret blev
färdigt för att sättas på plats.
Den gamla mossan
räckte nästan till för att täcka taket. Lite små öppna
fläckar fanns kvar efter arbetsdagen. Men stugan började
påminna om sitt gamla jag igen.
20/11 2011 var
det äntligen dags att sätta in takfönstret i sin karm.
Vi hade hjälpts åt att tvätta fönstret och Anders hade
målat kittet brunt, så det inte skulle lysa "vitt" kring
rutorna. Det var ett sant nöje att få ta bort den stora
plåten som täckt fönsterhålet och sätta fönstret på
plats.
Dagen före hade Anders varit vid backstugan och
provisoriskt täckt hålet jämte södersidan med jordbruna
plåtar, som för ut regnvattnet en bit från huset. Det
ska framförallt hindra att alltför mycket snö yr in i
huset i vinter.
Tack till
Hammerglass för rutorna, som skall skydda älgarna
från att trampa i klaveret!
När vi ändå var i
fönstertvättartagen tyckte vi att vi kunde tvätta
fönstren på framsidan också. Det kunde väl vara dags
efter 40 år? Marianna tvättade. Sällan har det väl känts
så lönt att tvätta fönster.
Vi eldade också lite
i den öppna spisen.
Det
kanske ser ut som att det nästan är klart, men mycket
arbete återstår med murning av väggar och dränering
kring stugan.
19/12 2011: Redan efter drygt en månad har de blanka
vindskiveplåtarna av järn rostat så här fint! |