Backstugan

I vår skog finns en liten backstuga, som byggdes på 70-talet, på den plats där det bodde en man i början på 1800-talet. Den är troligen annorlunda än den var på "Lille-Jans" tid. Den är dock charmig och brukar fascinera de flesta besökare.
Dessvärre hade den ruttnat mer och mer eftersom en del av virket legat emot fuktig jord eller sand. Takbjälkarna hade ruttnat och brustit i änden och fallit in en efter en, och även om vi satte stöttor som förhindrade taket att falla in helt, kände vi till slut oss tvungna att byta ut taket, innan det föll in när någon befann sig i stugan, eller innan en älg trampade igenom taket.

Se gamla foton på backstugan

Så här såg stugan ut innan renoveringen:

Från baksidan syntes det knappt att det är en stuga. Två av rutorna var krossade. Kanske en älg trampade på dem till slut, efter över 30 år. Myror hade byggt ett bo på de andra rutorna.
 

Man kunde se att taket hade en liten "svank" nära skorstenen.

Till vänster en stor sten, som fallit in till följd av tjälens rörelser i marken. I mitten en stötta som höll uppe den bjälkände som ruttnat och fallit ner ett par decimeter. Båda bjälkändar till vänster hade också ruttnat och fallit in, den mellersta av dem helt.

Bjälken på toppen av väggen hade klarat sig bäst

Renovering påbörjad:

Jan-Erik Björn  högg 4 stycken 5 meter långa tallar i sin skog och levererade dem våren 2011.

Anders skalade och hyvlade till dem så att de blev någorlunda raka och jämna i formen.
 

Alla stockändar färdigimpregnerade. Lutade mot stockarna står de två specialtillverkade kärror Anders svetsade ihop för några år sedan, med det enda syftet, att kunna frakta stockarna genom skogen till backstugan.

6/8 2011 började vi på riktigt med renoveringen och då rev vi av det gamla taket från backstugan.

Anders fick hjälp av Benjamin och Debora Strömberg och Samuel Agetorp.

Mossan och jorden vilade på korrugerade plåtar som fick bräckas loss.

Plast i flera lager låg över nocken och fick skäras igenom för att man skulle kunna dela på plåtarna.

Lättviktige Benjamin var modig och stod på taket.

En liten, men stark spade var värdefull i arbetet med att dela av bitar av mossan på taket. Vissa takplåtar var för tunga att flytta med all mossa kvar.
Granrötter hade vuxit in i takets jord och höll ihop de olika delarna av taket som en armering. Här är en av de grövre rötterna.

Baksidans tak borta. Till höger ser man att takbrädornas ändar gick ända ner i marken, och ruttnade naturligtvis då.

Vid första dagens slut såg det ur så här. Båda taksidor borta.

De kommande dagarna fortsatte Anders och Marianna med att gräva ur jord och grus kring grunden. Vi fann att det inte fanns så mycket som var värt att kalla grund. Det var mest stenar i jord och grus, med vissa partier som Mariannas bror Per hade murat på 70-talet. De murade partierna av innerväggar var de till synes stadigaste delarna av stugan.
Gavelväggarna var mycket tunna och opålitliga, med dåligt stöd underifrån, så de skulle lätt kunna rasa av lite rörelser.

Anders och Elias eller ibland Marianna grävde fram och baxade stenar till grunden, för att stötta de befintliga murarna och försöka byta ut en del grus och jord mot stenar, för att ge frosten mindre chans att rasera grunden.

13/8 2011 Var det dags att frakta takbjälkarna till backstugan. Vägen var lite kortare och rakare genom grannen Anton Petterssons skog. Per Garnegård tog dem med sin traktor till Antons tomt för vidare transport för hand med mina kärror.

Daniel Nyman och Anders i varsin ände av en bjälke.

Per och Daniel med en bjälke. Benjamin tittade också förbi och hjälpte till lite.
 

Daniel kände sig som Bamse efter flytten.
 

Lite kul skall man ha!  Per och Benjamin.

Under några veckor fick backstugearbetet stå tillbaka för arbetet med Mariannas bok "Helande trädgård"
Men ibland arbetade Anders med lite murning, så att muren skulle hålla ihop och kunna bära takbjälkarna.

Anders tjärade bjälkarna och Marianna och Anders lade så småningom upp bjälkarna på plats. Dock bara provisorisk placering, eftersom murarna var långtifrån klara.

18/9 2011 Hjälpte Michel Bouchard Anders med lite murning. Det är skönt att inte vara ensam med arbetet!

30/9 2011:  Alexander Gunnarsson och Elias hjälpte Anders att flytta några stenar till att bygga upp det sista hörnet av backstugans grund, så att alla bjälkarna har någon mur att vila på.

Denna sten innebar en tuff kamp

1/10 2011: Michel Bouchard hjälpte Anders och Marianna att bära takbrädor till backstugan, mura lite på grunden mm.

Anders skogsstigskärror kom väl till pass igen

Anders började spika på takbrädorna, med bistånd av Michel och Marianna.

Grannen Anton kom och inspekterade snickeriarbetet.

Marianna städade runt stugan.

8/10  2011: resten av takbrädorna spikades på.

Platonmattan klipptes sedan till 2 lagom långa bitar.

14/10  2011:  Platonmattan spikades på. Elias hjälpte Anders i början, så att vi kunde sträcka plasten lite innan vi fäste den.
15/10: Platonmattan klipptes till runt skorstenen, och Anders fortsatte att fästa den.

Platonmattan är inte vacker, men så skall den heller inte synas. Den hindrar regnvatten och fukten från jorden ovanifrån att blöta ner takbrädorna. Fukt som kommer underifrån via luften och eventuellt kondenseras på mattans undersida, kan sedan rinna ner på brädorna, men då ligger inte plasten direkt emot brädorna, utan vattnet kan rinna i luftspalten på 6-7 mm mellan plasten och brädorna. Och luft kan cirkulera där. Det borde förhindra att brädorna möglar och ruttnar.

Närbild av en takbrädände med platonmatta på toppen.
 

5/11 2011: Nockplåtar måttbeställda och hämtade. Överst har de en luftkanal, för att förhoppningsvis bidra till att ventilera ut fukt.
Ett hål i platonmattan skars ut till takfönstret. Sedan måste även takplåtarna klippas till att passa runt fönstret.

Per Garnegård bidrog med fina och rejäla ekbrädor till vindskivor.
12/11 2011: Dessa fästes och tjäras. De sitter fast på en mindre bräda, som platonmattan är uppvikt emot.
På toppen av vindskivorna sattes fast måttbeställda vindskiveplåtar av obehandlad stålplåt, som kommer att rosta. Eftersom det kanske kommer att synas lite av dem är det lämpligt att de får rosta på ytan. Det ser mer tidsenligt ut och smälter även bättre in färgmässigt mot de tjärade brädorna. De spikades med järnspikar som ser smidda ut. De kan också tänkas synas.
Kanterna på nockplåtarna klipptes till så att de passar till mot vindskiveplåtarna, och på mitten klipptes de till kring takfönstret. Nockplåtarna skruvades fast.

Takfönstret glasades med slagtåliga plastglas, som vi fått som sponsring av företaget Hammerglass. Vi använder dessa plastglas för att inte älgar skall kunna trampa sönder glasen och skära sig och falla ner med ett ben i fönstret. Anders kittade fast glasen med linoljekitt hemma i köket.

15/11 2011: Platonmattan är hal, så för att inte mosstuvorna skall glida av taket lade vi hönsnät över taket, som håller tuvorna på plats. När inte hönsnätet räckte tog vi fårnät.
Marianna och Anders hjälptes åt att täcka taket. De gamla plåtarna med all den gamla mossan låg runt stugan i väntan på att återanvändning av mossan. Vi fick dela upp flaken i mindre bitar, som gick att flytta, och sedan pussla ihop det på taket, fast inte precis så som det låg förut. 

Nätet ligger över nocken, så att de båda taksidorna av mossflak håller fast varandra.

När de gamla plåtarna med mossa tömts på mossa kunde vi äntligen ta bort dem från marken runt om, så att grönskan under plåtarna får chans att återhämta sig. Och Marianna städade förtjänstfullt kring stugan så att det började se prydligt ut igen.
Över takfönsterhålet fick en plåt ligga tillfälligt och hindra att det regnar in, tills själva fönstret blev färdigt för att sättas på plats.

Den gamla mossan räckte nästan till för att täcka taket. Lite små öppna fläckar fanns kvar efter arbetsdagen. Men stugan började påminna om sitt gamla jag igen.

20/11 2011 var det äntligen dags att sätta in takfönstret i sin karm. Vi hade hjälpts åt att tvätta fönstret och Anders hade målat kittet brunt, så det inte skulle lysa "vitt" kring rutorna. Det var ett sant nöje att få ta bort den stora plåten som täckt fönsterhålet och sätta fönstret på plats.

Dagen före hade Anders varit vid backstugan och provisoriskt täckt hålet jämte södersidan med jordbruna plåtar, som för ut regnvattnet en bit från huset. Det ska framförallt hindra att alltför mycket snö yr in i huset i vinter.

Tack till Hammerglass för rutorna, som skall skydda älgarna från att trampa i klaveret!

När vi ändå var i fönstertvättartagen tyckte vi att vi kunde tvätta fönstren på framsidan också. Det kunde väl vara dags efter 40 år? Marianna tvättade. Sällan har det väl känts så lönt att tvätta fönster.

Vi eldade också lite i den öppna spisen.

Det kanske ser ut som att det nästan är klart, men mycket arbete återstår med murning av väggar och dränering kring stugan.

19/12 2011: Redan efter drygt en månad har de blanka vindskiveplåtarna av järn rostat så här fint!