Titellåten "A Hard Days Night" och Can't Buy Me Love" är omistliga för en Beatlesdiggare. Pigga och glada!   

Förutom den allmänna charmen har detta album några riktigt bra låtar: "Yesterday", "You've Got To Hide Your Love Away", "Ticket To Ride" och "Help!"

Särskilt värda att nämnas från detta album är t ex "Norwegian Wood" och "Drive My Car". Albumet hör till den tidiga Beatleseran.

En av höjdpunkterna i Beatles produktion. Ett riktigt bra album, fullt av starka melodier och för den tiden nya sound. Här börjar den moderna popen.
De bra låtarna är för många för att nämnas, men jag är särskilt svag för "And Your Bird Can Sing" och "She Said". Att den experimentella och psykedeliska "Tomorrow Never Knows" gjordes redan vid den här tiden är imponerande. På minussidan har vi Yellow Submarine, som möjligen kan sägas vara rolig, men knappast bra musik.

En milstolpe i musikhistorien. Skall jag välja mellan denna och Revolver väljer jag ändå Revolver.
Favoriten är "A Day In The Life", med en så avancerad uppbyggnad att den nästan får sägas vara progressiv rock, fast flera år innan begreppet uppkom.

Nya stolligheter med Beatles sjuka humor. Albumet som från början var en EP med 6 låtar kanske inte tas på allvar alltid, men här finns några guldkorn som "The Fool On The Hill", "I Am The Walrus" och "Magical Mystery Tour". Och i CD-versionen med singlar tillagda och därmed 11 låtar blir den definitivt ett mycket starkt album med "Strawberry Fields Forever", "Penny Lane" och den glada lättpoplåten "Hello Goodbye".

Hur betygsätter man ett dubbelalbum rättvist? Detta album har så många bra låtar, så om man bara räknar dem blir klart betyget mycket högt, 4,5. Räknar man någon sorts genomsnitt blir det lite lägre, kanske 4.
Missa inte detta spännande album, som kanske var det första popalbum jag lyssnade riktigt mycket på under en längre period.
Här är många experimentella drag blandade med catchy lättsamma melodier, ibland nästan irriterande påträngande (Ob-La-Di, Ob-La-Da).

Beatles "Pyhtonesque" humor kommer fram ännu en gång i denna film, vars soundtrack detta album är. Musikaliskt har det inte så mycket att bjuda på. Men har man redan hört allt annat av Beatles kan det vara kul att komplettera det med denna skiva.

Ännu ett fantastiskt album av Beatles. En av höjdpunkterna i deras produktion. Hade inte ett par lite väl lättsamma låtar (Octopus' Garden, Maxell's Silver Hammer) dragit ner betyget skulle jag kalla skivan ett mästerverk. Fast egentligen kan det väl vara ett mästerverk ändå... Jo, det är det faktiskt.

Också ett utmärkt album. Särskilt utmärker sig titellåten "Let It Be".
Köp skivan i "Naked"-versionen, där Phil Spectors smetiga stråkarrangemang på "The Long And Winding Road" tagits bort, till fördel för låten.