Pretentiöst i texterna... visst, men melodierna är mycket bra och texterna kan man väl se som ett lite charmigt resultat av att Kaipa var barn av sin tid. Ungefär som en naivistisk målning är charmig.
De instrumentala låtarna slipper de naiva texternas ballast, och det geniala framträder då tydligare. Det är enkelt och progressivt avancerat på samma gång.

Här är en del texter så pretentiösa att de blir direkt patetiska, men det är också framförandet som bidrar till att det känns patetiskt. Men här är också några riktigt bra melodier som gör skivan hörvärd. Lyssna på "Korståg"!

De har vuxit ur de värsta vänsterklyschorna och har här en sångare (som inte spelar något instrument). Stilen är lite annorlunda och har inte det naiva draget kvar. Det gäller även melodierna, som inte har riktigt samma charm, men låtarna är ändå ungefär lika bra, fast på annat sätt. Skivan känns lite mognare, även soundet.