Musik

Genrer:

Progressiv rock

Övrig Pop, Rock & diverse

Jazz

Folk & Worldmusic

Klassiskt

 

Procol Harum

Jag blev visserligen "utsatt" för Procol Harum en hel del i min ungdom eftersom min bror lyssnade mycket på dem, och jag både gillade och inte gillade. Men efter några år kände jag att det var något som störde mig, och jag bestämde mig för att jag inte riktigt gillade dem.

Nu för bara något år sedan har jag upptäckt dem. De var ju faktiskt bra! Riktigt bra! Riktigt förbaskat bra!

Frågan är om de inte var den näst bästa gruppen på slutet av sextiotalet, efter Beatles.

Gruppen har både starka melodier, bra arrangemang i flera olika stilar, huvudsångare med intressant röst, duktiga instrumentalister och intressanta texter.
Sångaren Gary Brooker är bandets frontman, men är absolut inte ensam om att göra bandet till en mycket kompetent grupp. Bluesgitarristen Robin Trower gör utmärkta blueslåtar och sjunger bra och keyboardisten Matthew Fisher gör också bra ballader som han själv sjunger på, och det gör han också bra. Det berikar musiken att få höra dessa olika sångare på olika låtar. Och jag som inte är någon textlyssnare har inte kunnat låta bli att höra och fascineras av flera av av textförfattaren Keith Reids texter.


Procol Harum 1967

Shine On Brightly 1968

A Salty Dog 1969

Home 1970

Bakom detta fula fodral döljer sig deras bästa(?) album.

Broken Barricades 1971

Ej inlyssnad ...


Grand Hotel 1973

Detta är ett sant progressivt album. Mycket skickligt och snyggt ihopsnickrat. Detta lyssnade jag på i min ungdom och gillade. Men det var nog också på detta album som det fanns några inslag som jag efter ett tag direkt ogillade och som fick mig att ignorera Procol Harum under många år.

Exotic Birds And Fruit 1974

Ej inlyssnad ...

Procol's Ninth 1975

Ej inlyssnad ...


The Well's On Fire 2003

En "comeback" för gruppen. Det här är nyskrivet material för första gången på många år, och de har faktiskt lyckats. Det är inte alls dumt. En hel del låtar är bara OK, men några är riktigt bra. Den pompösa instrumentala "Weisselklenzenacht" är nog min favorit. Låter som en riktigt härlig utgångsmarsch från en stor högtid i en kyrka. "Robe Of Silk" är en riktigt trevlig, ganska catchy låt med tillräcklig egen personlighet i melodin för att vara riktigt intressant och är helt i klass med deras klassiska låtar.      

     

Till Anders Agetorps personliga hemsida