Lugnt och skönt album, ett av deras mest lättillgängliga. Många och ganska korta låtar.
Det först inspelade albumet, men utgivet först omkring ett decennium senare, när Oregon hade lämnat skivbolaget Vanguard, som gav ut detta album.

Spännande avantgardistiskt album, ett av deras mest svårtillgängliga. Kräver ett öppet sinne och många lyssningar. Med tiden ger det utdelning.
Många och korta låtar.

I huvudsak lugnt och vackert album, som även innehåller ett par improvisationer, som naturligtvis är mer svårsmälta.
Få och ganska långa låtar.

En medelsvår skiva, som utan alltför stora kontraster rör sig mellan det vackra och det utjazzade.

En visserligen något blandat och bitvis svårtillgänglig liveskiva, men som innehåller sådana höjdpunkter att det stundtals är mästerverk.

En liveskiva med Elvin Jones på trummor. Ganska svårtillgänglig, och inte på topp, men innehåller spännande ögonblick för Oregonälskaren

Lite ojämnt album, med ett par tveksamma låtar, men även bra låtar.

Gruppen gästas av den polske violinisten Zbigniew Seifert.
Jag har ej lyssnat in den riktigt ännu, men den förefaller ojämn. Den har höjdpunkter, men en hel del svårsmälta delar, ibland direkt störiga delar.

Mycket bra album. Flera vackra låtar med färgtonen angiven på sedvanligt vis av Colin Walcott's sitar eller tablas och Paul McCandless' oboe. En liten rolig gospelassocierad pianokrumelur av Ralph Towner och det hela krönt av en underbar cover på Jim Pepper's Witchi-Tai-To.

Oregons sista album på Vanguard. Ett utmärkt album med lite olika stilar, var en bra på sitt sätt. Paul McCandless bedövande vackra smycke "Moon and Mind" vinner skönhetstävlingen, men Ralph Towners hjärtskärande melankoliska pianostycke med stråkar, "Dunvegan", står inte långt efter. Men man blir också uppiggad av de enkla folklåtarna "Rejoicing" och "Dust Devil".

Albumet presenterar en delvis lite ny stil. Bättre ljudteknik ger en bättre dynamik, en bättre attack i tonerna. Det låter klart modernare än tidigare. Det etniska draget finns där, men med en annan klang. Detta album är lite experimentellt på ett nytt sätt.

På detta livealbum, som var en dubbel-LP, har gruppen tyvärr valt få kompositionsmässigt starka låtar. Det gör albumet något blekt, men fortfarande bra.

Gruppens debut på skivbolaget ECM görs med en ny stil, mycket mer experimentell och samtidigt meditativ. Mer anknytning till modern "klassisk" musik än någon gång tidigare. Ett par låtar är starka, men annars har melodi fått en mycket undanskymd roll på detta album. Stämningar och collage står i förgrunden.

Gruppen är kvar på ECM, men återvänder till mera jazzig musik, vilket får anses vara en välsignelse, då deras förra album känns mest som ett experiment. Här skapar de åter härlig musik.
Colin Walcott dog i en trafikolycka efter inspelningen av detta album och det är därmed slut på bl a sitar i Oregons musik.

Ojämnt album som blandar tidigare stil färgat av McCandless vackra oboeslingor med låtar dominerade av synt spelad av Ralph Towner och ett traditionellt trumset spelat av Trilok Gurtu, som ger en ny dimension åt gruppen, främst i "Twice Around the Sun" och "Ecotopia". Dessa båda känns enklare och tuffare, "rockigare" än Oregon någonsin gjort tidigare. Bättre är dock den utmärkta "Innocente" och den undersköna "Zephyr".

Ett strålande album med både vackra melodier, spännande melodier och lite häftiga låtar med Trilok Gurtus dynamiska trummande. Höjdpunkter är bland annat "Hand in Hand", "Beneath an Evening Sky" och "Les Douzilles".

Mycket bra album med åtminstone en del riktigt starka melodier.

Välspelat och bra, och med utmärkt ljudkvalitet, men melodimässigt svagt album. Det känns något mer introvert än vanligt. Lite oinspirerat.
De har här valt att fortsätta som Trio.

Mycket bra album med många starka låtar och mycket snyggt sound. De har här också tagit in två nya slagverkare.

Fin inspelning, men de flesta melodierna fångar inte. Inledningsnumret "If" är en pigg och trevlig låt med "hook". "Tamurriata" är en intrikat snabb melodi med virtoust gitarrspel. En suggestiv "Cleguerec" klingar lite japanskt. I övrigt en tråkig platta för att vara Oregon, i likhet med "Troika".